Om oss

073-0282989

Familjeföretag

1995 sedan kom det första strutsarna till Gerdal.

Det var Niklas som tog initiativet efter att ha läst en artikel i en tidning. Mona sa inte emot, fastän de hade sonen Viktor som var 2 år och Myra som skulle födas 3 månader senare. Trots många utmaningar så lyckades de bygga upp denna fina strutsfarm från grunden med timmerhus, restaurangkök och slakteri.

Niklas är kocken som tar fram strutskött, lagar till och kommer fram till recept tillsammans med Mona och Myra och Viktor. Niklas är förste man att sköta strutsarna, där allt börjar. Vuxna strutsar som ska lägga befruktade ägg som ska tas omhand om. Kläckning av strutsägg till små sötnos strutskycklingar som väger mindre än 1 kg när dom är nykläckt. Dom tar han hand om, och efter ett år väger strutsarna ca 100kg och då är det slakt som Niklas utför. För att senare stycka fram struts filé och stek. Han är även vaktmästare. Han är ganska nöjd med byggandet, med tanke på att det tog två år mellan 2000 och 2002 att bygga restaurangen och slakteriet!

Mona är den kreativa som älskar att ta emot våra kära gäster och göra det hemtrevligt i restaurangen. Hon ser framemot att lära känna så många gäster hon bara kan.

Dottern Myra fixar och trixar med det mesta inom företaget. Det är mest förmodligen henne du skriver med på sociala medier och på mail.

Sonen Viktor är ny hemkommen efter några års studier som gitarr/bas byggare. Han jobbar på strutsfarmen samtidigt som han bygger upp en sin egna verkstad.

Utöver familjen har vi även våra fina medhjälpare.

Fakta om strutsen

Strutsen, världens största fågel är ett mycket fascinerande djur som vandrat i sin nuvarande form i över 2 miljoner år. Vår tids dinosaurier kan man kalla fåglar och speciellt strutsen!

Strutsen är den enda fågeln som bara har två tår! Perfekta att springa med. Ett löpsteg kan bli så långt som 3-5 meter. De kan kan komma upp på en topp fart över 70 km/h.

I brist på tänder sväljer strutsar ner småsten för att mala sin mat. En vuxen struts bär cirka 1 kg stenar i sin mage. När en struts vilar kan man höra knastret från stenarna då de maler ner maten.

En struts attackerar inte med näbben, den är snarare som strutsens hand, den utforskar med den. Om en struts utsätts för fara och inte kan springa där ifrån så försvarar den sig med kraftiga, livsfarliga sparkar.

Så att strutsen vid fara skulle gömma sitt huvud i sanden är en väl utbredd missuppfattning. Myten har mest troligt uppstått i en synvilla då strutsen tagit hand om sina ägg i redet som är en grop under marknivå.

Afrika är den enda platsen där det finns vilda strutsar. De är anpassade till ett liv på savannen och tål både värme och kyla mycket bra, vilket gör att stutsarna klarar av att bo här i Norden.